Vildmarken - "The Outback" - är en kärv och oländig natur som det är svårt för levande varelser att stå ut med. Ändå har några av de mest ovanliga djur- och växtarer vant sig vid dessa förhållanden.

En  naturlig vattenkälla i vildmarken är en billabong, en vattensamling som för det mesta är förbunden med en bäck. Många av de vackraste vattensamlingarna hittas i västra Australien.

Man hittar ofta saker som simmar i vattnet i en billabong -- men lyckligtvis inte krokodiler, om man inte befinner sig i norra Australien där du hittar krokodiler i vilken vattensamling som helst. En historia från norra Australien berättar om en bussförare som gick ur bussen för att kolla vattendjupet på vägen. På en sekund dök en krokodil upp från ingenstans och bet av huvudet på honom... Eftersom jag själv har sett dem matas tror jag på vartenda ord.

"Boredrains" (borrhål) är konstruerade vattenkällor. Dessa bäckar rinner ibland hundratals miles genom vildmarken till en underjordisk artesisk vattenkälla. Vissa av dem har flödat fritt i över 100 år.

Tack vare dessa vattenkällor är opalerna inte det enda som kan "fångas" i opalfälten. Att fiska är en sak, men att fiska yabbies i boredrains kan vara mycket lönande. Yabbies är små färskvattenskräftor. De smakar ungefär som räkor eller havskräftor. 

Borrhålen har ibland tillskrivits tillväxten av Australiens kängurur. Många påstår att det finns fler kängururu i Australien idag än när engelsmännen landsteg.

Vissa årstider är det vanligt att se hundratals kängurur vid vägrenen.

Man skulle kunna föreställa sig att kängurur är gulliga djur, men tro mig när jag säger att en flock kängurur som springer utmed eller över vägen kan vara allt annat än gulligt när du kör på vägen. Den skada som en känguru kan åsamka dig och ditt fordon, om han skulle bestämma sig för att hoppa ut framför bilden, kan bli katastrofal. Faktum är att risken att träffa en känguru är så allvarlig att många Outback-förare förser sina fordon med skyddsräcken som sticker ut framför grill och kofångare. Dessa skydsräcken kallas "bush bars" eller "roo bars" och har räddat många bilar och förare i the Outback.

Förutom att de är ett hot mot förarna på vägarna kan kängurur och de märkliga emu-fåglarna orsaka stor skada på grödan.
Emuer är fascinerande djur som faktiskt är ganska tama även om de är vilda. Om de behandlas vänligt av människor så är de, precis som kängurur, vänliga tillbaka. Jag har provat att krypa ner bakom en buske och sticka upp handen för att likna ett fågelhuvud och visslat för att påkalla uppmärksamhet. Emuerna kommer ofta fram för att undersöka det märkliga djuret.

Även om känguruer och emuer kan vara besvärliga så uppskattas deras unika skönhet av opalletarna. Att se en flock känguruer hoppa fram genom bushen medan tusentals färgglada papegojor (som vi kallar flygande opaler) flyger över himlen är en otrolig syn.

En annan fågel i the Outback är "Wedgetail Eagle". Denna majestätiska fågel kräver respekt där den svävar kungligt och letar efter mat.

Om man koncentrerar sig på marken, även om the Outback först ser ut att vara en monokrom palett av olika bruna och rostliknande nyanser, så exploderar växlivet i själva verket i många lysande färger.

Den klarröda "Stuart Pea" kallas ofta "Desert Pea" på grund av sin ärtskide-liknande form.

Den flammande gula "Cassia-blomman" utgör en spektakulär kontrast till den blå himlen som man ofta har i the Outback.  

Man kan till och med hitta vanliga prästkragar.

"Stuart's night shade" är ännu en färgglad växt som finns i the Outback.

Det är förvånande hur några korta regnskurar kan förvandla ett dammigt ökenlandskap till Edens lustgård.

Springande och slingrande över marken och med naturens eget kamouflage som skydd, kan man se många smådjur som har anpassat sig till livet i the Outback.

"King Brown Snake" (brunormen ) är en dödligt giftig orm i the Outback. Där finns många varliga ormar i the Outback, men de orsakar sällan problem om du inte går i högt gräs och råkar trampa på dem. Ormar är skygga varelser som sällan anfaller.

Gecko-ödlan är en vänskapligt sinnad liten insektsätande varelse. Hans större kusin, "perentie goanna", är en annan blixtsnabb ödla.

Både geckon och goannan är ofarliga djur som klättrar upp i ett träd när de känner sig hotade. Båda, liksom vissa ormar, åts som "mjukt kött" av aboriginerna -- särskilt de äldre med dåliga tänder. De med bra tänder åt istället kängurur och krokodiler. I båda fallen tillagades köttet, men tillagningstiden bestämdes av hur hungrig jägaren var. Om han var mycket hungrig var tillagningstiden minimal.

Ett av de mest välkända djuren i Australiens Outback är vildhunden, dingon.

Dingon är egentligen inget rovlystet djur utom när den anfaller får. I vissa områden driver de omkring i närheten av lägren som vanliga tamhundar.

Eftersom dingon kan vara ett problem för fåraherdarna kan du hitta ett av de längsta staketen i världen, 5.600 km, i the Outback. På skylten står det: "Detta dingo-staket sträcker sig från östkusten till västra Australien. Det är 5.600 km långt. Det påstås vara det längsta staketet i världen. Det sattes upp för att hindra dingon från att anfalla fåren." Fåren som skyddas befinner sig på södra sidan av staketet och nötkreaturen norr om det.

Dingon blev världsberömd när den lilla Azaria Chamberlain blev "kidnappad" av en dingo vid Alice Springs för ett antal år sedan. Meryl Streep spelade huvudrollen i en film om händelsen.