De flesta är fullständigt fascinerade av den "gamla goda tiden" under guldruschen. När jag strövade omkring i bushen på 1960-talet hörde jag berättelser om opalletare som finkammade landet på 1800-talet. Berättelser om härdade män och kvinnor som verkade kunna "lukta" sig till var opalerna fanns. Arbetet som dessa människor utförde med hacka och spade är otroligt.

Så här ser en opalgruva ut innan man börjar gräva. Du måste registrera en inmutning (claim), vilken ger dig rätt att gräva där du tror att du kommer att hitta opaler.

Man kan på sätt och vis jämföra att välja rätt område som att välja en vinstlott i ett lotteri. I verkligheten fattas beslutet ofta genom att man singlar slant även om många hävdar att de har särskilt tillförlitliga metoder för att bestämma var man kan hitta opaler. Fantastiskt nog verkar vissa äldre och erfarna opalletare nästan kunna lukta sig till opaler.

Det finns två olika sätt att bryta opaler i Australien: under jord och dagbrott. 

Brytning under jord kräver, precis som namnet antyder, att man sänker ner ett skaft med ett borr som är en meter runt i diameter.
Eller rättare sagt, det är så det går till idag. Förr i tiden fick man gräva hålen med hacka och spade och de gamla hålen var rektangulära. Vad skulle du tycka om att gräva med hacka och spade vid temperaturer på dryga 40 grader Celsius i skuggan? De gamla opalletarna gjorde det hela tiden.

Det finns tusentals hål eller schakt som detta.

De som arbetar under jord använder vinschar för att hissa upp skräp (mullock) till ytan. Mullock är den vitaktiga lera som måste avlägsnas från gruvan så att opalletaren kan komma ner till de lager där opalerna kan finnas. Förr i tiden hissades skräpet upp till ytan i hinkar med hjälp av ett vindspel. Det var ett arbete som tog lång tid och var mycket tröttsamt.

Vid brytning i dagbrott används bulldozrar och djupgrävare för att göra vida fåror i marken. Man hittar många dagbrott i Queensland. Det sparar mycket tid att använda en bulldozer istället för hacka och spade! Än en gång, de tidiga opalletarna gjorde dessa fåror för hand.

Såväl underjordiska som dagbrottsfält är fulla av skräphögar. Opalletarna kallar dessa högar för heaps.

Vissa av dessa avfallshögar har intressant nog visat sig vara riktiga opalfynd för turister.

När opalletaren avlägsnar skräpet och kommer ner till det lager där opalerna ska finnas använder han en teknik som kallas mejsling (gouging) för att söka efter opaler. Mejsling betyder att man använder en liten hacka för att avlägsna leran som omgiver opalen. Innan det fanns bra belysning i de underjordiska gruvorna brukade man lyssna efter det speciella klickandet som bekräftade att hackan hade träffat en opal.

Opalletning rekommenderas inte för den som har anlag för klaustrofobi!

Det kan vara väldigt ensamt nere i gruvan -- och väldigt farligt. Det finns regler som ska göra det säkrare att vistas i gruvan. I dessa står det att man ska stötta upp taket i gruvan och sedan försiktigt ta sig ut om taket verkar instabilt. Tyvärr är det frestande att stanna "bara en liten stund till" om du har hittat några fina ädelstenar. Många opalletare har mist livet genom att ta sådana risker.

Outvecklad opal kallas potch och kan variera från ingen färg alls till mjölkvitt till grått till svart. Denna vaskpanna är full av svart potch som kallas slagg (tailings). Australiens berömda svarta opaler är egentligen opaler som sitter ihop med svart potch.

Detta är vad opalletaren förhoppningsvis hittar när han har tvättat en truck med opalskräp. Den lilla färgfläcken betyder att någon typ av opal finns gömd inuti skräpklumpen.

Vissa opaler som hittas inuti potch syns först inte mer än som pyttesmåfragment av färg som inte är större än på bilden.

Om han har tur kan opalletaren hitta en större opal som är spräcklig i alla regnbågens färger.  

Tyvärr är det så att 95% av all opal som hittas är värdelös potch. Av de återstående fem procenten är 95% av låg kvalitet. Resterande del kan kallas värdefull opal. Opalletarna jämför ofta sin situation med fiskarens -- fisken är uppblandad med för mycket vatten; eller, i opalletarens fall -- opalerna är uppblandade med för mycket potch!