Gamle Fred, som ni ser här på bilden, är ett typiskt exempel på gamla tiders opalletare. De flesta var ensamstående män som bodde spartanska ensamma liv i enkla improviserade hem som upprättades i närheten av deras inmutning.
De tidigare opalletarna måste vara både självförsörjande och anpassningsbara. Ofta stannade de flera månader i taget vid sina inmutningar, fångade eller odlade sin mat och tog själva hand om eventuella medicinska nödlägen och eventuella sjukdomar.

Många arbetade i flera årtionden med sina inmutningar utan att många synbara bevis på sina ansträngningar förutom ärren de ådrog sig när de grävde.

De såg alla som möjliga hot mot sin inmutning. De kunde gärna skryta om att de hittat en spektakulär opalåder men berättade aldrig några närmare detaljer om var den fanns någonstans. Ofta lagrade de sina fynd och sålde bara några enstaka när de behövde kontanter till mat eller annat material.

När en som var gammal i gamet dog kunde det ta flera månader innan någon hittade kroppen och begravde den. Och hemligheterna som han hade -- var hans stora opalådra fanns eller var han hade lagrat de stenar han hade hittat -- dog ofta med honom.

"Des" är en vän till mig som har undersökt några av dessa gamla gruvor och förvandlat dem till ett dagbrott. Senast när jag var där hade han en hel hög med bjälkar som tidigare hade använts som stöttor under jorden i de gamla gruvorna. Vissa av dem var bara ungefär fyra feet höga vilket tydde på att de gamla opalletarna bokstavligt talat kravlade fram under jorden i sökandet efter den dyrbara stenen.

Des gruva ger mycket hård och och ytterst polerad Queensland Matrix opal. Han hittar ganska mycket just nu och jag har några i min ägo. Faktum är att jag nyligen har infattat en ytterst ovanlig "picture" sten från hans gruva tillsammans med några diamanter i ett hängsmycke i 18 karats guld. Smycket är till salu för $4000 (Aus) och förra gången jag träffade honom hade han en hel påse full av liknande stenar. Så "opalruschens" dagar i Australien är inte över. Det finns fortfarande stora möjligheter att hitta många fler otroliga och sällsynta stenar som bara finns just här i the Outback på denna kontinenten.

Även om han själv inte är en opalletare så besöker min vän Dave ofta oss vid gruvorna. Här se ni honom vid opalfälten vid Yowah i Queensland, där man främst använder bulldozrar och djupgrävare för att avlägsna skräpet som täcker potchen och opalerna i detta dagbrott. Opalerna i Yowah ligger ofta i tunna ådror. "Yowa nuts" är unika för Yowah-fälten och är mycket eftersökta av samlare.

Ibland bor min vän, Roger, jag, och våra familjer i ett fårklipparläger (shearers camp). Precis som det låter är det här fåraherdar och de som klipper fåren bor. Dessa årstidsläger har ofta ett antal enkla bostäder nära den byggnad där själva klippningen äger rum. Just detta lägret liger praktiskt nära Karoit boulder fields i Queensland. Precis som Yowah-fälten ger Karoit-fälten ofta små bitar opal.

Bara för att opalletarens verktyg har utvecklats till det positiva betyder det inte att hans tur har gjort det. Min vän Dave syns i förgrunden med Peter Hunter och hans familj vid deras gruva. Vi föreställde oss att opalbrytning skulle vara farligt för barn, men för Petes barn var det inga problem, de var mycket lydiga när de hjälpte till i familjens gruva.

Petes familj arbetade hårt i ungefär ett år men det gick inte särskilt bra.

Julian är bara tonåring, ungefär 18. Här ser vi honom tillsammans med Peter Hunters familj utanför en gruva vid Lightning Ridge. Julian arbetade där till och från i ett år och ser fram emot att komma tillbaka.

Just nu arbetar han med sin far, artisten och fotografen Graham Lees. De planerar att göra en serie med originalkonst och fotografisk konst från Lightning Ridge.

Jag inser att många av de moderna opalletarna inte passar in i klichén för hur en opalletare "ska" se ut. Des kanske kommer närmast det som du kanske föreställer dig när du tänker på en typisk "opaljägare".

Förresten, om du undrar så är gruvkolonin inte större än att de flesta opalletarna känner varandra till förnamn eller ett smeknamn som de snappat upp någonstans på vägen. Man kan känna en opalletare i många år utan att man lär sig hans efternamn.