Former

Opaler kan bearbetas till en mängd olika former. Oval är den överlägset mest populära formen följt av rund. Droppformad, kvadratisk, rektangulär och triangel är andra vanliga former.

Vissa opalslipare föredrar att låta opalen bestämma formen istället för att bestämma själva. Detta kallas för fri form (freeform).

De flesta solida opaler och dubletter delas och poleras med en konvex kupol eller böjd ovandel. Detta gör att ljuset lättare kommer in i stenen så att opalens regnbågsskimrande egenskaper kommer bäst till sin rätt. När det gäller tripletter består kupolen av ett glaslock som täcker den plana opalskivan.

Det är sällan man fasettslipar australisk opal. En välvd sten är starkare och man råkar mera sällan ut för att slå flisor ur den. Opal utan färgspel (t ex körsbärsröd eller bärnstensopal från Mexico) fasettslipas emellertid ofta och kan mycket påminna om en rubin.

Opaler är drömmen för en skulptör. Stenen är inte så svår att arbeta med och sliter inte så mycket på diamantverktygen eftersom den inte är så hård som t ex krysopras eller agat. Titta gärna på de skulpterade koalorna och kaméerna på denna sajt.

Storlekar

Opaler kalibreras ofta till särskilda storlekar. Detta gör att stenarna bättre passar in i standardinfattningarna. De vanligaste kalibreringarna visas med milimeterreferenser (mm).

kalibreringsdiagrammet 

Klicka på kalibreringsdiagrammet för att se en förstorad version av de dimensioner som används för olika former och storlekar på bearbetade opaler. Klicka på Bakåt i din webbläsare för att återvända till denna sidan.

De mest omtyckta storlekarna visas nedan. Storlekar med fetstil är mera vanliga än andra.

Rund: 5 mm och 6 mm

Oval: 6 x 4, 7 x 5, 8 x 6, 9 x 7, 10 x 8, 12 x 10, 14 x 10, 16 x 12, 18 x 13, 20 x 15, 25 x 18, 30 x 22, 40 x 30.

Infattningar

Smyckesinfattningar för opaler kan sträcka sig från mycket enkla former till mycket utsirade med diamanter som accenter.

Det finns några intressanta myter när det gäller opalinfattningar. Vissa människor tror att dubbletter och tripletter alltid monteras i infattningar med hel baksida för att dölja att baksidan består av potch. Andra tror att de hela baksidorna används för att skydda stenen. Ingen av myterna stämmer med verkligheten. En guldsmed skulle lika lätt kunna "dölja" en dublett i en infattning med öppen baksida -- eftersom fogen mellan stenen och potch-bakstycket skulle döljas av infattningens sida. På så sätt skulle det vara svårt att se om baksidan bestod av en annan sten eller bara en mindre briljant sida av samma sten.